Oberon - Ett kalas på havet

Söndagen 4:e Juni,

och klockan ringer 04.15.
Det är en regnig och kall försommarmorgon.
Pojken och jag ska ut med havsfiskebåten Oberon, hemmahamn Lysekil.

Kaffet får puttra klart medan de obligatoriska tunnbrödsrullarna
insvepta i aluminiumfolie förbereds.
smhi.se säger regn, dum som man är kollar man nästa vädersajt
som om den skulle ha ett mer positivt budskap, men nä då.

Regnet faller medan vi passerar Uddevalla vidare ut mot kusten.
Men som vanligt klarnar det faktiskt upp när vi närmar oss Lysekil.

Lysekil är en välkomnande plats att komma till.
Man kör in i samhället först efter en höjd där man möts
av en utsikt över havet ner till vänster och byn med alla vackra trähus till höger.

Till vänster, ner mot havet, rättare sagt vid Lysekils Södra hamn ligger
båten Oberon.
Oberon är en snabbgående aluminiumbåt med plats för 12 fiskare.
Skeppare Bernt Larsson (och hans far innan honom) har kört
sportfiskare sedan 1967!

Vi är något tidiga till båten och tar en kaffe och snackar lite med
skepparn i väntan på resten av gänget.
Klockan blir 07.00 och vi lämnar hamn fulla av förväntan.
Fort bär det iväg när de 350 hk jobbar i sjön.

Snart är vi ute vid första fiskestoppet, solen kommer fram
och havet ligger lugnt i den väderskyddade fjorden Gullmaren.
Vi lägger oss över stenbotten och stora "moln" med fisk visar sig på ekolodet.
Djupet ligger på 20-25 meter och vi håller sakta emot strömmen.

Huggen låter inte vänta på sig, pojken får direkt ett trippelhugg med gråsej.
Jag får en skaplig Torsk och en mindre makrill sittande på samma krok.
Det fortsätter så med kort mellan huggen och trågen åker fram för att fyllas med fisk.
Roligt är ordet.

Pojken som är en sann anhängare av C&R vill såklart släppa tillbaka
all fisk han fångar, så det blir en diskussion om att i havet finns tusentals ton med fisk
och att det inte går att jämföra med den lilla sjö han i vanliga fall fiskar i.

Efter en halvtimmas fiskande svalnar platsen långsamt och vi vevar upp
för att prova lite djupare.

Vid nästa stopp på 40 meter träffar vi på makrill, Stor makrill!
Ingen väger under kilot, och en på varje krok och det yr makrill runt omkring oss.
Men snart slutar makrillen att nappa och huggen blir mer rejäla.
Vi har helt klart stött på ett stim med något annat.

Både jag och pojken vevar för livet, det är djupt och det är tungt.
Det kämpar emot i andra änden men tillslut kan vi skönja en kontur vid
vattenytan.
- HAJ! Skriker pojken, som blir den första att landa fisken.
Snart är båten full i Pigghajar som snärjer in sig i tackel och kämpar.
Vi skyndar oss att kroka loss och återsätta dessa fiskar som är
fredade i Svenska vatten.
Jag har aldrig upplevt en så stark och arg fisk.
Hela fisken är som en enda stor muskel som inte går att få kontroll över.
Som tur är påminner deras hud om sandpapper och får du väl ett tag så
går det med viss kraftansträngning att kroka loss dem.

Pigghajen kommer från Nordatlanten till den Svenska västkusten under
Juni månad i stora stim. Den utsätts för hårt fisketryck i andra länder
där den säljs som matfisk under namnet nordsjöål.
Reproduktionen är mycket långsam eftersom
honan inte blir könsmogen förrän den är 14 år,
sedan är hon dräktig i 2 år innan hon föder 4-6 levande ungar.
Helt klart en häftig och fantastisk fisk att ha lyckats fånga!

- Här får vi bara haj, här kan vi inte stanna säger Skeppare Bernt.
Vi provar djupare igen. Han lodar upp 50 meter och vi
får bra med Torsk, Sej, Lubb, en och annan fjärsing och pojken
får på en Knot eller knorrhane som den vassa fulingen också kallas.

Efter detta styr vi vidare mot Måseskär sydväst om Käringön.
Vi fiskar lite grundare runt 20 meter.
Pojken får på en långa! Den fisken man använder till lutfisk.
Här i området runt måseskär sattes för ett par år sedan
det svenska sportfiskerekordet på just långa. 29 kilo!
Pojkens långa var allt en bit därifrån...
Snart är det huggsexa på makrill igen, och det landas fisk på fisk.
Trågen blir fulla på båda sidor av båten.
Klockan har blivit 14 och vi styr hemåt.

På hemvägen rensar vi fisken och måsarna flyger i flock
efter båten och fångar upp huvuden och innanmäten.

Väl hemma i soffan känner man verkligen hur havet sugit energin ur en,
det gungar långt in på kvällen.
Både jag och pojken somnar tidigt, sjukt nöjda och vaknar nästa dag med träningsvärk
i armarna.

Och kom ihåg, Lycka kommer i vågor!

Skitfiske på er!
/ Pappa Martin