Nya tider

Såhär alldeles i början av September med mörka kvällar,

ensiffriga temperaturer och dimmiga mornar vill jag summera den sköna sommar som passerat.

Ett bokslut över en intensiv tid som gav en uppsjö minnesvärda

fiskeupplevelser och insikter, men även en del förtvivlan och frustration.

Som när mitt spö gick av efter en kamp med den kraftigaste gädda jag sett, 

eller när pojken skvätte med wobblern i grundvattnet

och krokade en kilosborre som sedan valde att kliva av.

Levande väsen har en tendens att jävlas och gäcka oss.

Som när ekolodet visar klasar av bananer vid varje djuphåla

men de upplevs helt omöjligt omutbara.

Eller vid den noggrant mäskade metesplatsen där man

gjort allt rätt men fisken bara puffar undan ditt bete.

Vad vore egentligen fisket utan bompass, förlorade drag, blöta kläder

och tappade storfiskar?

Dessa fiskar man aldrig fick upp blir ändå till fiskeminnen

och egentligen är jag lika tacksam för dem.

En sommar har passerat och fisket har varit varierande och grymt kul!

Vad sägs om nyupptäckta guldvatten, sportfiskeskola, kajakturer, havsfiske, nya pb,

artjakt, gösnätter och bubblande sutare bland annat.

Det har varit kontakt med många häftiga varelser från den undre världen.

Pojken har haft sitt första riktiga sommarlov,

helt ledig utan fritids i 10 veckor.

Det känns som en evighet sedan man själv upplevde den friheten,

att helt kunna styra över sin tid och ta dagen som den kommer.

Han har varit helt otrolig på att

ta tillvara på dagarna. Efter att ha lämnat lillasyster på fritids,

ätit sin yoghurt med ostmacka så ger han sig iväg på sin cykel

med fiskespö och favoritdragen ner till älven eller sjön för att nöta.

Känslan när man sitter på jobbet och det kommer en bild på en liten 

abborre eller en förvirrad brax från pojken är oslagbar.

Nu andas vi in den svala höstluften och förbereder oss för en händelserik årstid.

Det här är verkligen en favoritdel av året.

Vi tar varje tillfälle att ta oss ut i båten, i kajaken, till skogen, eller till västkusten 

där det ruggiga vädret verkligen känns.

Ödsligt men friskt, den höga kyliga luften får äntligen igång sinnena igen.

Sommarfiske i all ära, det är oftast varmt och behagligt att vistas ute.

Ljuset låter oss vara ute långt in på natten.

Dock är vattnet varmt och fisken slö. En del gäddor står still

så pass länge att iglar biter sig fast på dem.

Nu ser vi fram mot att vattentemperaturen ska sjunka så de stora 

blir mer aktiva. Som vi alla vet så går det fort nu.

Planerna för hösten är många, bland annat ett sista försök på silver vid kusten,

streetfiske i Göteborg, störmete i danmark, guidad gäddfiskehelg i Vänern,

Mjörn och Anten - Gädd och gösfiskets mecka ska besökas, listan är lång

och förväntningarna stora på denna höst. Den kommer äga som grabben säger.

Jakten på den stora går vidare. Och den tar man inte från soffan.

Mössa på!

/ Martin

Kajakfisketräsket - Effektivt och spännande

Kajak, fiske från Kajak..?
Jag har under en tid noterat dessa fullutrustade fiskekajaker
på mässor, på nätet och i tidningar.
Jag har för mig själv skrattat lite åt bilden av en medelålders man
i camouflagekläder som lurigt smyger längs vassen fullmunderad med spön, eko-lod och prylar.
Ledmotivet till "hajen" eller "mission impossible" har spelas i huvudet på mig.
Men faktum är att jag har ändrat min inställning till ämnet betydligt.
Kajaker är trevliga saker, och allt sedan jag och pojken hyrde varsin i Marstrand
sommaren -16 har jag inte helt kunnat släppa tanken på en egen fiskekajak.


Att kunna komma åt beryktade vatten där det inte finns båtramp,
små svarta orörda skogstjärnar helt utan fisketryck, eller varför inte
hemmasjön eller havet?
Som ett alternativ till att kånka båt och trailer efter bilen kan
du hoppa precis som du vill mellan en oändlig mängd sjöar.
Gädda på 3-4 kilo blir så mycket större i en kajak,
Abborrens nyckfulla napp känns i hela kroppen,
ja hela upplevelsen blir så mycket större och intensivare i en kajak.
När man tar plats där, centimeter från vattenytan, och då fisken väl krokas
dras du precis dit fisken simmar med dig. I det ögonblicket finns inget annat.
Naturnära, spännande, hälsosamt och miljövänligt.
Fiska var du vill, när du vill.
Jag är nog ändå såld.
Eller okej då, jag är totalsåld.
Jag har knappt näsan över ytan i kajakfisketräsket.
Jag är numera en av de medelålders män som smyger runt i vassen..

Nära fiske

             

Extremt nära!

Så, jag införskaffade tillslut en egen flytande frihetsmaskin.
Med en blygsam vikt, 4 integrerade spöhållare,
bra lastutrymme, grym stabilitet och till ett pris som var långt under det jag tänkt lägga
så är jag mer än nöjd.


Fick givetvis dåligt samvete mot pojken som samma dag kajaken inhandlades skickade en länk till mig på galningen Joel "Gäddluffarn" Abrahamsson (Team ABU)
där han fiskar Hälleflundra på sjuka vikter.
Fastsurrad i kajaken för att inte följa med odjuren ner på botten fångade han b.la en Håkärring på 556!kg. Från SIN KAJAK!

Du måste bara kolla in den här killen och hans fiske i Nordnorge,
https://www.youtube.com/watch?v=V29YwT-VDLY

Hursomhelst Pojken kommer få sina timmar i kajak, det är bara en tidsfråga innan
nästa införskaffas.
Kikar nu på en tandemmodell med justerbara säten för att kunna ta med
lillasyster ut också.

Det har blivit några häftiga utflykter med kajaken, både ensam
och tillsammans med andra kajakfiskare denna sommar,
tänkte till att börja med dela med mig av min premiärtur.
Så, det var dags för jungfrufärd och semestern börjar, kajaken ska äntligen få kontamineras med vatten.
Jag åker till Glaskogens naturreservat i det vackra Värmland,
in i den inbjudande skogstrakten med tält, kajak och mat för några dagar.
Fiskekort och karta över det stora området köpes i en stuga mitt i reservatet.
Av de 80 sjöar som finns i Glaskogen håller några stycken ett bra bestånd av ädelfisk som
Öring, Röding och Regnbåge.
Tjejen i stugan rekommenderade mig en fin plats vid sjön Lelångens ände.
Där fick det bli, tältet slogs upp, stödbensölen intogs och kajaken sjösattes.

Jag glider ut på sjön, för det är just det man gör. Glider.
I kvällssolen fäster jag en myranspinnare, kastar och vid fösta vevtaget nappade en fin borre.
Jag hade fullt sjå med att hålla koll på paddel, spö och fisk i kajaken, men snart satt tekniken.

Vilken grym känsla att drilla fisk från kajak!
Kvällen går och jag kryssar mellan näckrosbälten, grynnor och öar.
Total stiltje på den långsmala sjön.
Det här är bara så najs. Tre abborrar till fastnar på spinnaren och
de får utgöra min middag denna vindstilla sommarkväll i Juli.
Sotad Abborre med persiljesmör över öppen eld längs strandbanken,
helt utan en glimt av en levande människa var precis vad jag behövde
första dagen på min ledighet.
Det är ganska skönt att Sverige är ett glesbefolkat land ändå,
finns många platser att fly till och här har jag hittat ännu en.

Kvällen övergår till natt och ljuset går förlorat bakom de höga träden.
Korpens knarr tystnar och fladdermössen navigerar nyfiket nära
mitt fiskespö.
Tid att paddla iland och krypa in i tälet.
Tänder min pannlampa och läser ur en bok då jag hör ett märkligt ljud utanför tältduken.
Jag har campat ensam tidigare och flertalet är de märkliga ljud jag lyssnat till
men detta var något nytt och som närmast låter som ur en Star-Wars film.
Det visade sig att jag hade finbesök, men varken utomjordingar eller
skogsrået stod utanför utan en nattpigg ekorre som gett ifrån sig
de suspekta rymdljuden.
Först ryggar han, sedan kommer han allt närmare tältet och
äter tillslut mariekex praktisk taget ur handen på mig.
Kurre hälsade på mig varje kväll under resan och åt med förtjusning både
oliver och ostbågar. :)

Rymdekorre

Följande dagar bjöd inte på något spektakulärt i fiskeväg. Abborrar på halvkilot som störst.
Men ändå en storslagen naturupplevelse, lugn och ro samt en helt ny hobby.
Kajakfiske!

/ Martin

Artjakten - Gotta Catch 'Em All

Fisket är roligt.
Men i längden är det roligast att dela upplevelserna med någon.
Tveka inte att ta med barnen på fiske - men tvinga dem aldrig att följa med.
Fiska på barnens villkor och förmågor.
Vill de bada, bada, vill de gå i land och grilla, grilla.
Ta vara på barnens nyfikenhet, gör utflykterna lärorika.

Lär barnen så mycket du kan om djur och natur och respekt för detsamma.
Fisketuren blir än mer spännande om
barnen hör fåglar de kan namnge eller ser fiskar de känner igen.
Låt dem vara delaktiga, låt dem köra båten, sätta mask på kroken och
drilla fisken, även om det blir tokigt ibland.
Sen så gör en välfylld och god matsäck underverk för tålamodet.

Syftet med det jag skriver här i bloggen är
framförallt att inspirera dig till utflykter ihop med dina små, eller dina brorsbarn
eller grannens barn. Jag tror iallafall att alla ungar behöver komma ut i naturen då och då,
skogen, sjön eller havet spelar mindre roll.

Ett otroligt kul sätt att göra just detta är att ta sig an den

utmaning som förbundet Sportfiskarna tillsammans med tidningen Fiskejournalen anordnar varje år.
Jag talar om Artjakten, en tävling för barn och ungdom upp till 16 år.
Tävlingen pågår mellan den 1 Juni och 1 September varje år.
Fina priser väntar finalisterna, men få går lottlösa.
De 300 första att anmäla en fisk får ett bete designat av gäddlegenden och en av Sveriges största fiskeprofiler, Claes "Svartzonker" Cleaesson.

Pojken och Mr. Svartzonker

Även vår egen lokala klubb STV (Sportfiskarna Trollhättan Vänersborg)
håller varje år en liknande tävling för sina ungdomar under sommaren.
Här förekommer också riktigt fina priser med rullar och beten i potten.
Och dessutom, alla som är med får pris.
Foton på fiskarna läggs upp i den egna Facebookgruppen och det är lika
spännande varje gång någon av ungarna krokat en ny art.
Ledarna här gör ett kanonjobb och tar med ungarna på alla möjliga fisken.
All heder åt dem som engagerar sig och sprider evangeliet om det roligaste som finns.

Pojken jagar fiskarter frenetiskt just nu, vid sidan av att bättra på
sitt PB på Gädda och Abborre som fortfarande är det viktigaste av allt.
Han har lyckats bra i sin jakt på nya arter, senast i veckan fick han sin första Braxen
under kommunens sommarfiskeskola som han deltog i.
På fiskejournalen ligger han i skrivande stund på 17 plats i Sverige,
i den egna klubben leder han med totalt 19 arter, men de andra är minst lika hängiva och kampen är tuff, det är inte slut än.

I Svenska vatten återfinns 255 fiskearter,
140 av dem förekommer regelbundet, 52 i våra sötvatten och 160 på västkusten.
Fick inte riktigt ihop matematiken bra där men får skylla på Wikipedia.
Hursomhelst så finns det många häftiga fiskar att kroka därute, Inget snack om den saken!

- Det är som att fånga Pokémons, fast på riktigt!
Som pojken kläckte för ett tag sedan.
En del är svåra, en del mer lättlurade.
Det handlar om att variera sina metoder och sina fiskeplatser för att lyckas.

Igår kväll tog vi en sväng med hopp om att kunna fylla på listan med fångade fiskar.
Resan gick mot Bohuslän och Orustfjorden, till en svåråtkomlig plats längst ut på Islandsbergs huvud.
De höga Klipporna är väderutsatta och vandringen ut är lång vilket har gjort att jag tidigare tvekat att ta
med pojken dit. Men med flytväst och försiktighet gick det alldeles utmärkt.
Resultatet efter 2 timmars fiske blev ändå över 20 fiskar, mycket torsk men tre för pojken nya arter!
Vitling, Långa och Berggylta kunde med glädje bockas av.

Långa - Kanske mer känd som lutfisk

Berggylta -
Häftig fisk som efter att ha uppnått en viss storlek
byter kön och ser närmst tropisk ut med skiftningar i blå/röd/gult 

Hemmasjön levererar!

Fiske i hemmasjön, hemmasjön ja..
Även om jag inte längre bor ett stenkast från den
måste jag ändå benämna den hemmasjö.
Här har man spenderat oräkneliga timmar, kvällar och nätter
kryssandes i lungna stråk med plastiga wobblers i släp.

Efter flera års fiske i samma vatten lär man känna
detsamma på ett äktenskapligt sätt.
Man kan alla grund, känner till alla heta platser
och kan nästan känna i luften sekunden innan fisken hugger.

Vi har flyttat båten till andra sjöar några gånger
när typiska grönare gräs tankar dykt upp, men ändå
ligger den där, på samma plats, fastknuten i samma träd som den alltid varit.

Sjön ligger i Dalsland och sträcker sig över en mil.
Omgiven av skog, åkermark och med öar och vassvikar.
Fisk eller inte, en kväll på Hästefjorden är alltid en
kväll på Hästefjorden.

Denna onsdagskväll ger vi oss ut på tur som så många gånger förut.
Fisket har varit något sämre här än tidigare år, vi har dock fått bra med Gös
men de riktigt stora Gäddorna har uteblivit.
Medan vi ror ut från strandkanten fäller jag någon kommentar om att det här är sista chansen jag ger sjön för iår. Det skulle jag senare få äta upp.

Vi har väl smidit någon sorts plan för kvällen, vi ska prova vertikalfiske över djupet.
Sjön är ganska grund och har ett djup på 16 meter, vi hittar snart fisk på lodet och
lägger oss över stenbotten, gummijiggarna släpps ner och studsar i botten.
Vi lägger upp lite lina på rullen och rycker försikigt i spöna.
Två pigga Gösar dyker på våra beten inom loppet av 15 minuter.

Tös med Gös

Små gynnare så de får simma tillbaka igen.
Vi byter ut vår plan och ställer om för trolling istället.
Det finns ju stora gäddor i sjön, vi måste ju kunna lura upp någon av dem.
Efter att ha tacklat om och styrt bort mot vassruggarna runt lerholmen så
händer något ovanligt. Jag och Jonas får dubbelhugg! Var sin ungefär lika
stor gädda som vi drillar med försiktighet in mot båten.

Det var kul! Men nu vill vi ha mer och det får vi, gädda på gädda hugger och det påminner

om hur fisket var här förr. Kort mellan ivriga gäddhugg! Extra kul när man har ungarna med sig också. 

Så blir lillasyster kissnödig, och hon kan verkligen inte tänka sig att använda öskaret som

vi andra gubbar gör när det blivit för mycket termoskaffe. Vi lägger till vid en ö och går iland.

Pojken står kvar och kastar med spinnare och krokar en liten gädda från land.

Här håller han en snabbkurs med lillasyster i "återutsättning av gädda".

Vi hoppar i båten igen och glider mellan två öar mot en känd djuphåla. 

Vi hinner inte mer än 25 meter från strandkanten fören det smäller till på mitt spö,

bottennapp? ...eller näe, det rör på sig! - Det här är stort! Säger jag, ingen av dom

andra lyssnar då jag brukar säga precis så när jag får napp. Men jag känner att det 

här är bra, det här är riktigt bra. När vattenytan bryts för första gången känner jag pulsen 

stiga angenämt. Efter lite halvpanik och febrilt letande efter lipgriptången kan vi landa en

riktigt fin storgädda! Så himla skönt och abstinensen är som bortblåst. 114cm 7,5 stadiga kilo.

Vi åker sakta hemåt och 6 timmar har gått på sjön. Tiden fullkomligt flyger iväg som vanligt,

klockan närmar sig midnatt och himlen skiftar i rosa. Batterislut på motorn så vi ror hemåt

i natten. Sommarlov för barnen som tur är, själv får jag masa mig iväg till kontoret med tunga ögonlock, men det är så värt det!

Skitfiske på Er!

/ Pappa Martin

Sutarmete bortom civilisationen

Jag minns ljumma sommarnätter.
Vid en liten sjö mitt i skogen.
Jag minns bubblandet bland näckrosorna när solen gick ner bakom det gula ödehuset.
Jag minns böjda matchspön, sträckta linor, tältstolar och gott sällskap.
Tystnaden, stillheten och de värdiga motståndarna med den ledsna uppsynen.

Detta var snart 10 år sedan, 10 år!
Varje sommar har man tänkt på platsen, ändå har man inte funnit tiden att ta sig dit igen.

Men iår, denna sommar SKA jag dit.
Jag ringer fiskekamraten Jonas, som var med då för tio år sedan.
- Skogsjön Jonas, Vi måste åka till Skogssjön!
Jonas är inte alls främmande för mitt plötsliga infall.

Dagen efter åker vi dit för att reka platsen.
En vardagskväll i Maj och vi är osäkra på om vi ska hitta till den
lilla sjön med den gräsbeklädda udden där vi allt som oftast
hade så magiskt fiske under en sommar för längesedan.

Bilen går på smala vägar genom ett soligt Dalsland.
Vi hittar till den kyrkogård där vi brukade parkera bilen.
Oenighet om vilken stig som ska följas uppstår direkt,
men efter en kortare desorientering så hamnar vi trots allt på rätt skogsstig.

Det tar tid att gå genom den djupa granskogen då Pojken och lillasyster
hittar kopparormar, grodor och en snok längs stigen.
Efter en halvtimma är vi framme vid den ödegård som vi alltid tog som riktmärke
för att hitta hem under mörka sommarnätter.

Vi fortsätter förbi gården genom obrukad åkermark, tillslut når vi målet.
Vi vadar genom hög vass och midjehögt gräs.
Detta är en fiskeplats som är otillgänglig,
och det är den tills man gör den tillgänglig.
Trots detta förbannar vi att vi inte tagit med någon fiskeutrustning.
Det är något oerhört frustrerande med att stå vid ett vatten utan fiskespö.
Speciellt när man ser vakande fisk och hoppande löjor.

Näckrosorna bildar ett tjockt bälte runt den udde där vi tänkt
stationera oss framöver.
Vi bestämmer oss för att återkomma nästa dag med vadarstövlar och
en lie för att rensa upp.
Senare i veckan har vi tillslut med möda skapat alla förutsättningar
för den perfekta fiskeplatsen.
Här ska vi ta dem! - De vackra gröngula Sutarna.

Sutare ja, Sutarfiske, med all säkerhet något av det nördigaste man kan sysselsätta sig med.
Varför gör man detta? Utsätter sig för envetna mygg, brännässlor, bär och kånkar
prylar med blöta sockar mitt i natten?
Det vet bara du som fiskat sutare en sommarnatt, du vet att detta är det ultimata sättet att koppla
bort ett annars stressigt liv.
Långt från jäktade människor, mail och tv-apparater.
Du känner till tystnaden, närheten och den totala stillhet som infinner sig på småtimmarna vid vattnet.
Där naturen kryper längre och längre inpå ju tystare och mörkare natten blir.
Där åtta timmar känns som tjugo minuter.
Där varje brytning av vattenytan ger ny energi i kroppen.



Och så plödsligt dyker den upp, en lucka i kalendern.
Sveriges nationaldag 6:e Juni och vi är lediga tack vare någon politiker som tyckte att vi kunde
jobba under pingsten istället för denna dag.
Jag klagar inte, kvällen innan nationaldagen åker vi ut
för första fiskepasset vid skogssjön.

Kvällarna med sutarmetet följer alltid samma förutsägbara schema, man ger sig ut alldeles för tidigt på grund av en allt för svår fiskeabstinens, blir sittande utan ett liv i timtal.
Man mäskar i jämna intervaller med hopp om att sutarna ska gå tidig rond just ikväll.
Inget händer. Inget händer igen. En Abborre storlek som en prinskorv..
Inget händer. En brax, en mört och sen anländer Sarvpatrullen,
den fisk som Sutarna skickar iväg en stund innan för att kolla läget bland all
mäsk, majs och mask man dukat fram så snällt i timmar.
En Sarv fastnar, två kanske, sen är det en väntan igen.
Men nu med nytt mod, för snart kommer dom. Småkusinerna har varit framme.

Vi mäskar ännu en gång och lodar in djupet för att presentera betet precis över botten,
för nu stämmer precis allt, årstiden, klockan, ljusets nivå, tystnaden...

Bubblorna tilltar runt mäskbollarna vi nyss slängt ut.
Rör sig flötet? Pirrande förväntan.
Kan det hända att det är en av sjöns sutare som puffar på masken?
Ljuset vid midnatt kan spela spatt med både synen och hjärnan.
Rör det sig verkligen?

Då! Lysstaven i toppen på flötet syns inte, spötoppen bugar kraftigt och slirbromsens
härliga ljud bryter tystnaden i natten.
Den starka fisken drar iväg och en rysning går över ryggen.
Sutaren navigerar in bland näckrosor och vass och i ett svagt ögonblick
tror man att lagen om alltings jävlighet ska slå till.
Men just den här kvällen var inte ödet på fiskens sida.
Sutaren drillas på bredsida in i håven, gulgrön, stirrande, besegrad i ljuset från pannlampan.
I samma stund som fisken återsätts så kastar jag ut igen.
- Nu är dom här! Säger vi till varandra.
En intensiv timma följer i natten innan allt sakta återgår till tystnad.
Sutarnas rullning i ytan syns inte längre, fladdermössen har slutat svepa över sjön,
solen kan skönjas över trädtopparna.

Vi går mot bilen, myggbitna, blöta, trötta i kroppen men med ett stabilt blodtryck
och ännu ett minne att plocka fram de där mörka kalla dagarna som ska komma.

Martin

Jonas

Ål, rolig bifångst vid sutarfiske

/ Tack för ordet!, Kommentera gärna ;)

Martin

Oberon - Ett kalas på havet

Söndagen 4:e Juni,

och klockan ringer 04.15.
Det är en regnig och kall försommarmorgon.
Pojken och jag ska ut med havsfiskebåten Oberon, hemmahamn Lysekil.

Kaffet får puttra klart medan de obligatoriska tunnbrödsrullarna
insvepta i aluminiumfolie förbereds.
smhi.se säger regn, dum som man är kollar man nästa vädersajt
som om den skulle ha ett mer positivt budskap, men nä då.

Regnet faller medan vi passerar Uddevalla vidare ut mot kusten.
Men som vanligt klarnar det faktiskt upp när vi närmar oss Lysekil.

Lysekil är en välkomnande plats att komma till.
Man kör in i samhället först efter en höjd där man möts
av en utsikt över havet ner till vänster och byn med alla vackra trähus till höger.

Till vänster, ner mot havet, rättare sagt vid Lysekils Södra hamn ligger
båten Oberon.
Oberon är en snabbgående aluminiumbåt med plats för 12 fiskare.
Skeppare Bernt Larsson (och hans far innan honom) har kört
sportfiskare sedan 1967!

Vi är något tidiga till båten och tar en kaffe och snackar lite med
skepparn i väntan på resten av gänget.
Klockan blir 07.00 och vi lämnar hamn fulla av förväntan.
Fort bär det iväg när de 350 hk jobbar i sjön.

Snart är vi ute vid första fiskestoppet, solen kommer fram
och havet ligger lugnt i den väderskyddade fjorden Gullmaren.
Vi lägger oss över stenbotten och stora "moln" med fisk visar sig på ekolodet.
Djupet ligger på 20-25 meter och vi håller sakta emot strömmen.

Huggen låter inte vänta på sig, pojken får direkt ett trippelhugg med gråsej.
Jag får en skaplig Torsk och en mindre makrill sittande på samma krok.
Det fortsätter så med kort mellan huggen och trågen åker fram för att fyllas med fisk.
Roligt är ordet.

Pojken som är en sann anhängare av C&R vill såklart släppa tillbaka
all fisk han fångar, så det blir en diskussion om att i havet finns tusentals ton med fisk
och att det inte går att jämföra med den lilla sjö han i vanliga fall fiskar i.

Efter en halvtimmas fiskande svalnar platsen långsamt och vi vevar upp
för att prova lite djupare.

Vid nästa stopp på 40 meter träffar vi på makrill, Stor makrill!
Ingen väger under kilot, och en på varje krok och det yr makrill runt omkring oss.
Men snart slutar makrillen att nappa och huggen blir mer rejäla.
Vi har helt klart stött på ett stim med något annat.

Både jag och pojken vevar för livet, det är djupt och det är tungt.
Det kämpar emot i andra änden men tillslut kan vi skönja en kontur vid
vattenytan.
- HAJ! Skriker pojken, som blir den första att landa fisken.
Snart är båten full i Pigghajar som snärjer in sig i tackel och kämpar.
Vi skyndar oss att kroka loss och återsätta dessa fiskar som är
fredade i Svenska vatten.
Jag har aldrig upplevt en så stark och arg fisk.
Hela fisken är som en enda stor muskel som inte går att få kontroll över.
Som tur är påminner deras hud om sandpapper och får du väl ett tag så
går det med viss kraftansträngning att kroka loss dem.

Pigghajen kommer från Nordatlanten till den Svenska västkusten under
Juni månad i stora stim. Den utsätts för hårt fisketryck i andra länder
där den säljs som matfisk under namnet nordsjöål.
Reproduktionen är mycket långsam eftersom
honan inte blir könsmogen förrän den är 14 år,
sedan är hon dräktig i 2 år innan hon föder 4-6 levande ungar.
Helt klart en häftig och fantastisk fisk att ha lyckats fånga!

- Här får vi bara haj, här kan vi inte stanna säger Skeppare Bernt.
Vi provar djupare igen. Han lodar upp 50 meter och vi
får bra med Torsk, Sej, Lubb, en och annan fjärsing och pojken
får på en Knot eller knorrhane som den vassa fulingen också kallas.

Efter detta styr vi vidare mot Måseskär sydväst om Käringön.
Vi fiskar lite grundare runt 20 meter.
Pojken får på en långa! Den fisken man använder till lutfisk.
Här i området runt måseskär sattes för ett par år sedan
det svenska sportfiskerekordet på just långa. 29 kilo!
Pojkens långa var allt en bit därifrån...
Snart är det huggsexa på makrill igen, och det landas fisk på fisk.
Trågen blir fulla på båda sidor av båten.
Klockan har blivit 14 och vi styr hemåt.

På hemvägen rensar vi fisken och måsarna flyger i flock
efter båten och fångar upp huvuden och innanmäten.

Väl hemma i soffan känner man verkligen hur havet sugit energin ur en,
det gungar långt in på kvällen.
Både jag och pojken somnar tidigt, sjukt nöjda och vaknar nästa dag med träningsvärk
i armarna.

Och kom ihåg, Lycka kommer i vågor!

Skitfiske på er!
/ Pappa Martin

Pappa & Pojkens fiskeblogg - En presentation

Hej och välkommen, kul att Du hittat bloggen!

Min tanke med detta skrivande är att få chansen att förmedla vidare
den passion, glädje och gemenskap jag, pojken och våra fiskevänner
finner i den hobby som kallas sportfiske.

Förhoppningen finns att kunna inspirera någon till att komma iväg ut, lämna telefonen
och paddan hemma en stund och uppleva häftiga äventyr, gärna ihop med yngre förmågor.

Ni kommer att få läsa om alla möjliga och omöjliga fisken,
havsfiske på stormande öppet hav, vertikalfiske efter gös, mete i en stilla å,
nattfiske efter lake, flugfiske i fjällen.
Listan kan göras hur lång som helst, vi fiskar allt, överallt!


Vilka är vi då?

Jag som skriver nu, Pappa ( Martin ) 33år.
Berikad med två ungar varannan vecka.
Har många intressen som kommer och går,
kan ena dagen vara träning, motorcyklar eller aktier.
Nästa dag är det jakt, husrenovering eller resor som ockuperar hjärnan.
Ändå har fisket varit en ihållande hobby i större delen av livet.

Han som inte skriver nu, Pojken ( William) 11år
Har fiskat sedan han gav nappen till Tomten.
Är väl som grabbhalvor är mest, det är fotboll och "tv-spels lan"
men största fokus ligger i att sätta nya personbästa på olika fiskearter.
När grejerna inte är i vattnet så snickrar han egna wobblers
eller följer sina fiskeidoler på youtube.
Fullt inställd på att läsa till fiskeguide på sportfiskegymnasiet efter grundskolan.

Hon som inte heller skriver nu, Lillasyster ( Leia ) 7år
Kan emellanåt lyckas hamna med på våra äventyr.
Trots viss skepsis åt pappa och brors fanatiska beteende
så glittrar även de ögonen när en kraftig gädda hamnar i båten.

Vi är prilivigerade att bo precis intill Vänern,
samtidigt har vi endast 25 minuter till havet, 10 minuter till bra gösvatten.
Småsjöar samt åar vimlar det av
i våra trakter. Det är häftigt och bidrar till en variation som gör att man aldrig kan tröttna.

Som i allt annat går det naturligtvis att nörda in sig och lägga ofantligt mycket
pengar på sin hobby. Vi håller det mesta så enkelt som möjligt.
Det finns så otroligt många fisken man kan bedriva med små eller nästan inga medel.

Båten vi har är en Crescent 380 med en Suzuki 4hk. Vi gick ihop ett gäng och köpte den för
fyra tusen för tio år sedan. Jag lade in en tusenlapp.
Det är den mest välinvesterade tusenlappen någonsin, mer glädje, äventyr och goda minnen
får man inte för tusen kronor.
Min näst bäst investerade tusing är i den Minn-kota elmotor som vi köpte nu i våras.
Aldrig mer soppatorsk, igensatt förgasare eller ryck-i-snöret-tillsdublirblå.
Att knäpptyst glida fram och bara vrida på handtaget, det är grejen!

Det är så coolt att kunna dela ett intresse med sina barn,
dels väckte det lusten igen hos mig sen skapar vi gemensamma minnen och historier hela tiden.

Roliga fiskehistorier och anekdoter har jag en uppsjö av,
i denna blogg låter jag dock dåtiden vara.
Här fokuserar vi på vad som händer när det händer.
Detta innebär att bloggen kommer bli precis som fisket, säsongsbetonat.
Fiskar gör vi året om men vad, hur och när varierar såklart efter årstiderna.

Och kom ihåg, en urusel fiskedag klår vilken bra arbetsdag som helst!

Skitfiske på er
/ Pappa Martin